Hinderljus
Hinderljus, fast sken eller blinkande, används för att varna flygtrafiken för höga föremål.
Det kan vara höga byggnader, skorstenar, master, kranar, höga broar eller liknade. Det finns två ledande internationella standarder för hinderljus, ICAO (International Civil Aviation Organization, ett FN organ) och FAA (Federal Aviation Administration, USA). Standarderna skiljer sig åt något, i Sverige gäller ICAO i kombination med Transportstyrelsens föreskrifter TSFS 2020:88.
Beroende på höjden ska föremålet markeras med lågintensivt, medelintensivt eller högintensivt ljus och/eller färgmarkeras. i Sverige gäller generellt att
- Föremål med en höjd av 45-100 m över markytan ska färgmarkeras, markeras med lågintensiva eller med medelintensiva hinderljus
- Föremål med en höjd av 100-150 m över markytan ska markeras med lågintensiva eller medelintensiva hinderljus
- Föremål med en höjd över 150 m över markytan ska markeras med låg- och högintensiva hinderljus i flera nivåer
LED är i dag den dominerade ljuskällan för lågintensiva hinderljus. LED har flera fördelar bl a lägre energiförbrukning, längre livslängd och minskat underhållsbehov. En nackdel är att LED inte är synligt för piloter som använder utrustning för mörkerseende (NVD). Transportstyrelsen föreskriver därför att hinderljus med LED ska förutom synligt ljus även utstråla IR-ljus (infrarött ljus) inom ett våglängdsområde som är synligt med NVD-utrustning. I Transportstyrelsens senaste föreskrifter har kraven för IR-ljuset stärkts så att det ska stråla i hela vertikalplanet, ett krav som uppfylls med Obelux hinderljus.
